...Ja det är den diagnosen jag har fått. I tisdags mådde jag ju inte så fruktansvärt bra. Gick inte upp från sängen förens jag skulle till jourcentralen på Linköpings universitetssjukhus. Där konstaterade den lilla förvirrade människa som knappt kunde göra sig förstådd med den svenskan hon ägde i sitt ordförråd att jag hade njursten. KUL! Fick lämna nytt urinprov och fick sedan gå hem med nya, starkare värktabletter. Kom hem och la mig framför tv:n. Eftersom jag inte hade ätit mer än den fruktsallad Agnes hade gjort till mig med en banan och apelsin så var jag ganska hungrig men INTE sugen endå. Svårt att förklara. Fick i mig lite fil iaf tillsammans med ett par vindruvor och en av de nya tabletterna. Somnade men sov inge vidare. Frossade och sprang på toa.
På morgonen gick jag upp och då kände jag att min mage inte hade pallat med den nya tabletten. Kräktes upp de lilla som jag ätit ett par timmar tidigare och bara låg inne i badrummet och skakade. Ellen ringde till pappa och han till sjukvårdsupplysningen. Sedan blev det akuten igen. Efter de upptäckt att jag hade 40 graders feber, smärta i rygg och mage och yttligare ett "uppkast" fick jag lämna nytt urin och blodprov. Sedan fick jag drop och blev inlagd på infektionskliniken, avdelning 44 rum 12. ååååååå vad jag hatar sjukhus. Visserligen sov jag ganska mycket de första timmarna. Fick en massa antibiotika och hallonkräm. Fick även en sådan där snygg sjukhusskjorta och en duschtvål. Det var heeeeelt underbart att få duscha även fast jag hade en stor nål i armen och att hela huvudet bultade. Sedan så tvingade de i mig en massa vatten så jag tror jag va uppe i två liter den dagen. Det gick endå ganska fort och jag hoppades på att få åka hem men icke! Var tvungen att stanna över natten. Som tur var så kom både Agnes, Karl och familjen under dagen innan det var dax att sova sin första någorlunda vuxna natt på sjukhuset alldeles själv. Fy vad jag sov dåligt. Sedan blev jag ju väckt ett par gånger när de skulle ta febern (nästan 40 grader hela natten) och ge mera antibiotika och trycka i mig ännu mera vatten och nyponsoppa.
Dagen efter som alltså var igår var sååååå långsam. Fick redan på morgonen, vid klockan 10 att jag skulle få stanna ytligare en natt. Jag trodde jag skulle dö av tristess. Boken jag läste började bli långtråkig och batteriet i mp3 höll på att ta slut och ja.... Som tur var kom underbara kråkan och hälsade på mig i 5 timmar. Underbart. Snackade en massa om saker och ting som man gör när man är lite slö. Började få sjukt ont i nacken så jag "tränade" på att sitta upp och låta kroppen själv "balansera" huvudet. Hade ju nästan legat ner i 3 dagar. Kändes mycket bättre efter ett par timmar och sedan kom far och Ellen med MIN kudde och nyponsoppa. Härligt härligt. Kvällen gick dock otroligt långsamt och varken tv:n eller boken kunde underhålla mig. bröt ihop en stund över min ensamhet. Vid 10-tiden kom det in två killar och berättade att det var de två som jobbade natten (precis som alla som jobbade respektive pass kom in och gjorde). Men är man van vid att det bara springer kvinnliga sjuksköterskor och undersköterskor blir man en aning chokad när två stycken killar och presenterar sig som sjuksköterska och undersköterska. Jaja, det förgyllde ju kvällen lite iaf. Dessvärre hade jag fruktansvärt ont i PVK:n eller infarten eller vad de nu kallar den där nålen i armen. Fick ju all medicin där förutom det smärtstillande.
Dagen idag vaknade jag iaf tidigt och hoppades hoppades hoppades att jag skulle få åka hem. De var en aning tveksamma men jag lovade att komma tillbaka om jag fick feber eller ont igen. Haha pillutta dem.! Jaja jag tror nog att om det blir värre får jag åka in igen. Blev frisläppt vid lunchtiden och mycket glad gick jag hem och skrubbade, duschade och ansade min kropp så jag fick bort sjukhuslukten. Gick ner på stan en stund för att träffa Karl och senare Agnes. Nu kan jag softa (visserligen mot min vilja) enda fram tills annandag påsk. Är nämligen sjukskriven en vecka och jag kommer att dö av rastlöshet. Jaja man får ta en dag i taget. Har iaf fruktansvärt ont in min högerarm där nålen suttit. Hoppas ni slipper Njurbäcken inflammation.
Love!
fredag 14 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag vet inte vad jag ska säga, önskar att jag hade kunnat hälsa på dig. Är hemskt att höra att du varit/är så sjuk. Saknar dig, hatar att vi aldrig ses. Hoppas du blir bättre snart snart snart. Puss
tacktack! Det ordnar sig nog med det ska du se...är ju sjukskriven nu som sagt så jag ska ju baaaaara krya på mig eftersom jag är befriad från allt fysiskt arbete :P Hoppas vi ses snart!
Love
Det är bra de, d å kan bli frisk ordentligt! Hoppas jag med! Love ya.
Skicka en kommentar