Hatar er!

Jag hatar er över allt annat och hoppas att ni går samma öde till mötes som er patetiska son/bror gjorde. Hon saknar honom inte alls, hon nämner honom inte ens. Min pappa är mer pappa för henne än vad hennes egen far någonsin hade blivit. Hon är omgiven av en familjekärlek som ni inte kan förstå. Det kan ni inte göra för att den inte innehåller ett missbruk av vare sig alkohol, tabletter eller mat som eran så kallade "familjekärlek" gör idag! Jag hatar er ännu en gång och avskyr era lögner. Han skrev att hon skulle räddas. Varför var han så jävla svag och feg? Han kunde ha gjort det själv! Han visste att min mor hade rätt! Där har vi beviset på hur sjuk han var. Men det var väl så han blev uppfostrad. Det bevisar bara vem som skulle kunna vara ännu sjukare. Jag hatar er för alltid och hoppas att våra vägar aldrig, aldrig mer behöver mötas.